Låttexter
På den här sidan kommer jag att samla mina låttexter
Höst
Så krispigt därute nu,
löven så vackra, de skälver på sina skaft.
Nedkylda händer, famlar intill
Kan det här vara början på något nytt?
Förväntansfull, av längtan fylld, suddar ut gränser, tar nya kliv, dinglande blad, singlandes sakta mot marken, det skymmer allt mer. I gräset bildas ett täcke i rött och gult som prasslar där vi går.
Kastar löven varsamt på varandra.
Dansar i ruset tillsammans det gör inget om andra ser, de får hänga på om de vill, men nu är det bara vi två här så vitt jag vet.
I lampans sken andäktigt och tyst när mörkret faller på Jag gillar det bäst så, krispigt och friskt. Allt är så stilla, alla sover nog nu.
Det outsagda
Tänk vad svårt det är det outsagda, det tolkningsbara, det som sägs mellan rader, som för vissa är det uppenbara,
men för andra är för abstrakt och måste förklaras.
Den som är priviligerad kan ta för sig, den som har makten att återge i klartext, den som tycks veta allt.
Den som får rätten till tolkningsföreträdet, kan ju ibland bli problematiskt, beroende på...ja allt är väl relativt
Det är svårt det där som andra säger som man bara kan känna efter, som av vissa känns så tydligt i luften, men av andra är för diffust och måste klargöras.
Den som är priviligerad kan stå tillbaka .
Den som har tillgång till ordens tyngd. Den måste lyssna först. Den som får mandat att tolka innebörden måste göra det med stor varsamhet, det är det som är själva privilegiet.
Hur
Alltså hur, får man tiden att räcka till,
till allting som behöver göras, allt som staplas på hög och hur sparar man sin energi, när dygnets timmar inte räcker till?
Hur vet man vilken ände som är bäst att börja med hur sorterar man rätt? Hur prioriterar man bäst och hur orienterar man sig utan att navigera bort sig själv?
Vad vet du? Vad vet jag? Hur får andra det att se så enkelt ut? Hur får man tiden att stanna till? Jag vill bara vara här. Jag vill bara känna värmen från din hud, din hand i min. Tiden är ständigt på flykt så nu går jag hem för att fylla på mina depåer, med lite egen tid.
Så säg
Så säg, var det det här vi drömde om en gång? Säg var det såhär det skulle bli?
Men jag har så många av dem kvar ändå. Så hur gör vi nu med våra drömmar? Lägger vi dom på hyllan? För att tiden inte finns...
Åh nej det finns inget jag ångrar trots allt. Det finaste av allt det har jag fått vem är jag att önska något mer än det? Så hur gör vi nu mitt i livet utan att famla? Ska vi lägga oss på soffan? Kanske känner vi att det är för sent för oss att våga drömma?
Pappa
Pappa kom hem,
jag saknar dig,
din jacka hänger kvar här
på en krok.
Den doftar än
av din pepparmintsdoft
Hoppas att den sitter i länge
Jag kan inte släppa dig i tanken så är du här med mig nu. Fick en flash back när jag såg ett mess från dig nyss.
Pappa kom hem,
jag saknar dig,
din jacka hänger kvar här
på en krok.
Den doftar än
av din pepparmintsdoft
Hoppas att den sitter i länge
Du finns med mig vart jag går men saknar dig så. Fick en flash back när jag såg ett mess av dig nyss.
Början
Jag önskar inget hellre än,
att sitta här ett slag, med dig där allting börja
Den våta klippan mot huden,
Här hörs tankarna kristallklara,
men bara här får jag ro
Vinden ljum mot kinden
Ljuden får en annan skärpa
Havets dova kluckar
Jag har drömt mig bort en bra stund nu
Blickat ut mot havets slut där himlen börjar bortom allt...begripligt, står jag här som så många före mig har gjort. Känt samma kalla klippor, begrundat samma hav, undrat kring samma frågor som jag har. I en annan tid, då jag inte fanns.
Jag önskar inget hellre än att torka dina tårar när du är sorgsen. Jag vet ingenting vackrare, än att våga vara så sårbar som du är nu när du är här.
